Tillbaka
Öppet
2008: Visas efter förbokning jun–aug.
Besöksadress: Rönnebo, Änga by, Bjuråker
Ägare: Gun Bergman
Postadress: Rönnebo 3275, 820 62 Bjuråker
Telefon: Gun Bergman 0653–151 79
E-post
Gården uppfördes av kaptenen Rönnqvist vid
mitten av 1700-talet. Den har förnäm karaktär,
med interiörer från 1700- och tidigt 1800-tal.
Nämnas kan de fina snickerierna av rokokotyp
och ett golv målat med parkettliknande mönster.
Byggnadsminne. Försäljning av hantverk.
Gammalt officersboställe
Rönnebo är en mindre gård i Bjuråker, belägen
vid kyrkan, omedelbart intill prästgården. Lagfartshandlingar
visar att hemmanet bildades 1752, som en avstyckning från en av
bondgårdarna i byn. Det var officeren vid Delsbo kompani Axel Rönquist
som byggde gården, därav namnet Rönnebo. Rönquist
hade då fänriks grad, och husets planlösning överensstämmer
med dåtidens typritningar för just fänriksboställen.
Dessa omständigheter tyder på att huvudbyggnaden uppfördes
omedelbart efter köpet av fastigheten. Hade byggnaden varit uppförd
efter 1760 borde den i stället rimligen ha haft en rumsindelning
som anstod en löjtnant eller, allteftersom Rönquist steg i graderna,
en kapten eller en major. På 1780-talet byggdes huset på med
en andra våning, kanske i samband med att Rönquist blev major
1789. Trots att gården i praktiken fungerade som militärboställe
tillhandahölls den ej av kronan.
Förnäm karaktär
Omkring sekelskiftet 1800 skedde en omfattande modernisering. Mangårdsbyggnaden
kläddes då med locklistpanel samt förseddes med ett utbyggt
trapphus, med dekorativa detaljer i nyklassisk stil. Fasaderna målades
gula med slamfärg. Axel Rönquist lämnade Bjuråker
1808, och sålde då Rönnebo till lantmäteridirektören
Anders Aspholm, som lät förbättra gården väsentligt.
Aspholm hade tidigare utfört omfattande lantmäteriförrättningar
i Bjuråkerstrakten, bland annat vid storskiftet i Änga by 1796.
Rönnebo kom under de följande femtio åren att behålla
sin karaktär som ett förnämare boställe. Genom den
gula färgen, det öppna byggnadssättet och mangårdsbyggnadens
femdelade planlösning, skilde sig Rönnebo markant från
traktens bondgårdar. Brukspatron, häradshövding, officerare,
lantmätare och andra ståndspersoner i bygden var ofta sedda
gäster i de elegant inredda rummen. En tid beboddes gården
även av en bruksbokhållare. År 1860 övergick Rönnebo
till att bli en renodlad bondgård, detta sedan hemmanet för
första gången förvärvats av en bonde. Ända in
i vår tid har gården sedan ägts av bönder.
Värdefullt tidsdokument
Vid 1900-talets början hade mangårdsbyggnaden återigen
blivit omodern. Den dåvarande ägaren lät då bygga
till och modernisera den flygel från 1810 som fanns vid det gamla
husets östra sida. På detta sätt förskaffades ett,
enligt den tidens tycke, modernt tvåvåningshus, med oljemålad
panel och öppen veranda. Den gamla mangårdsbyggnaden uppläts
därefter som bostad för lantarbetare och andra hyresgäster.
År 1948 inrättade Svenska turistföreningen ett vandrarhem
i byggnaden. Denna verksamhet varade dock endast under en kort period,
och huset har mestadels kommit att stå oanvänt.
Tack vare att det under lång tid inte bott någon i huset har
det till stor del bevarats orört. Idag utgör Rönnebo ett
värdefullt tidsdokument från 1700-talet och 1800-talets början.
Bortsett från att taket täckts med tegel och fasaderna rödfärgats,
har den äldre mangårdsbyggnadens exteriör i huvudsak samma
utseende som vid 1800-talets början. Vad beträffar den fasta
inredningen finns i båda våningarna inredningssnickerier av
rokokotyp bevarade sedan tiden då huset byggdes.
Orörda interiörer
Båda förstugorna uppvisar orörda interiörer från
1800-talets början, med stänkmålning på lerklining
och papp samt dörrar och dörrfoder av barock- och rokokotyp.
De går här att iaktta en viss skillnad mellan bottenvåningen
och övervåningen, vilket visar att övre våningen
är påbyggd vid ett senare tillfälle. Trapphuset byggdes
till vid 1800-talets början. Från ombyggnadsskedet härrör
framför allt de oljemålade golv i parkettimiterade mönster
och färger som finns i övervåningen, en kolonnkakelugn
med flytande grön glasyr, samt de limfärgsmålade tapeter
med takbårder av empiretyp som står att finna i vissa rum.
I stora salen finns målade tapeter i det tidiga 1800-talets djärva
färgkombinationer med starka färger - orange, grönt och
svart. Dessa tapeter härrör med all sannolikhet från Anders
Aspholms tid på gården. Papper var då en lyxvara, och
istället för att köpa nytt vände man helt enkelt på
Rönquists gamla 1700-talstapeter med bårder och blombuketter.
Liksom i farstun är golvet målat med parkettimiterade mönster
i oljefärg. Detta är en särskilt luxuös detalj, oftast
hade till och med herrgårdarna vanliga skurgolv. Bland inredningarna
märks även en så kallad rörspis, putsad och målad
med kalkfärg.
Byggnaden berättar
Ursprungligen löpte farstun tvärs igenom hela huset, det kontor
som nu finns mitt i farstun fanns alltså inte från början.
Dörrfoder och andra detaljer tyder på att kontoret delades
av i samband med att trapphuset byggdes. I kontoret förvarades stöldbegärlig
egendom, varför fönstret försågs med järngaller.
På en skåpvägg kan man se hur kontoret var inrett vid
början av 1800-talet, med vita limfärgstapeter och en bård
från samma tid som inredningen i stora salen.
Inuti skåpet syns rester av inredning från familjen Rönquists
tid. De vitlimmade väggarna hade då en målad bröstning
i grått. Skåpet byggdes troligen för att rymma Anders
Aspholms lantmäterikartor. I flera rum finns äldre väggmaterial
bevarade under mer sentida tapeter. Till höger om farstun och kontoret
finns en bostadslägenhet om ett rum och kök från sekelskiftet,
förmodligen inredd i samband med att det nya bostadshuset byggdes
1901. Rönnebo blev byggnadsminne 1990. Gården är privatägd.
Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Andreas Hagman, Projekt Hälsingegårdar
Granskning gårdsägaren