Tillbaka
Oppigårn i Hillsta, Forsa socken
Öppet
2009: Visas efter förbokning maj–jun.
Besöksadress: Hillsta, Forsa
Ägare: Svante Kilander
Postadress: Hillsta, 820 65 Forsa
Telefon: 073-376 42 42
På ett backkrön i byn Hillsta ligger Oppigårn,
granne med Ystegårn. Gårdens äldsta byggnad, ”Nass-stugan”, visas för besökare. Byggnaden
uppfördes 1837, timrad i två våningar med en
ovanlig planlösning. Entrén har en för Forsa socken
typisk dörromfattning. Invändigt finns snickerier,
tapeter och måleri i ursprungligt skick. På gårdstunet
finns även ett boningshus byggt 1897, med välbevarad exteriör.
Utställningar av psalmodikon
och litteratur.
Försäljning av knäckebröd.
I. Allmänt om Oppigårn i Hillsta och dess historia
Oppigår’n i Hillsta är den äldsta, ännu existerande fastigheten i Hillsta by. Dess ägarlängd går tillbaka till 1542, då bonden Anders Persson ”Skinnare”, som var född 1520, anges som ägare. Anders Persson brukade Hillsta till 1571.
Fr o m början på 1600-talet, då bonden Jonas Mattsson förvärvade gården, ägdes den i 10 obrutna generationer av samma släkt, antingen på svärd- eller spinnsidan. Sista ägare i denna rad var bröderna Martin (1904-1978) och Helge Larsson (1914-1993). Deras far, Anders Larsson (1870-1959), bördig från en granngård i Hillsta, var gift med Anna Eriksdotter (1874-1946), som var Hillsta-Oppigår’ns andra kvinnliga ägare. Om Anders Larsson berättas det att han var en driftig person. Bl a var han en av de första i Forsa som hade bil och traktor och han bedrev periodvis, vid sidan om jordbruket, taxirörelse.
Oppigår’ns gula byggning, ”nya huset”, uppfördes 1896. På nedre botten, i nordöstra rummet bakom köket, inrymdes under några år under första hälften av 1900-talet, ett lokalkontor för Föreningsbanken i Näsviken. Martin Larsson hade som bisyssla att, vid sidan av att bruka gården, vara kontorets kamrer. Än idag berättar folk i Forsa om den tidens bankaffärer, som utgick från Oppigårn och där hedersord och handslag var viktigare än skriftliga lånehandlingar. Låntagaren lämnade sin heder och trovärdighet som säkerhet och visste att om han inte kunde betala tillbaka inom föreskriven tid, skulle han aldrig någonsin kunna låna pengar igen. Pengarna betalades ut direkt och kontant till låntagaren.
Innan den började avstyckas, omfattade Oppigårn under 1900-talet 112 ha, varav 20 ha var åker; resten var skog, även lövskog. Man hade en häst, 9-10 kor, 3-4 ungdjur, 4 svin och ett 20-tal höns. Fäbodarna var belägna i Alsjö.
Oppigårn var trebyggd med stall och loge från 1887 och ladugård från 1905, samt gammelbyggningen, ”Nasstugan”, byggd 1837. I en omfattande brand den 7 augusti 1978 brann stallet, logen och ladugården ned till grunden. Branden, som förmodligen orsakades av tobaksrökning, var så våldsam att den i ett kritiskt skede tog fäste i gula byggningens tak, och Nasstugan, som stod endast ett par meter från logen, var ytterst nära att också den bli lågornas rov. Tack vare att det blåste nordlig vind och genom rådigt ingripande av brandkåren, undveks den totala katastrofen. Men sotflagor och gnistor flög ner mot Ystegårn, och dess dåvarande ägare Jonnie Dahlström deltog själv i arbetet att förhindra att även Ystegårn började brinna. Man kan betrakta det som ett mirakel att också Nasstugan undgick ödeläggelse. Det är denna byggning som nu öppnats för visning.
II. Sammanfattning av Nasstugan
Nasstugan uppfördes 1837. Flera av ytskikten i huset, som tapeter och de målade ytorna, är sannolikt original. Interiören har höga värden, tack vare dess patina. I vindshallen återfinns fantasifullt marmorerade brädväggar, vilka ger byggnaden också konstnärliga värden. Entrépartiet består av en tredelad dörröppning. Medan dörrarna är relativt enkelt utformade, har överljuset en speciell karaktär. Det mittersta fönstret består av två lunettformade blyspröjsade fönster. Dörrens överstycke bärs upp av konsoller och pryds av en tandsnittsfris. Dessa dekorativa detaljer, tillsammans med byggnadens höga ålder, ger den byggnadshistoriska värden. Dess vackra läge bland äldre gårdar i brukade marker, ger den ett miljöskapande värde.
Nasstugan ligger mindre än 100 m från Hillstas Ystegårn. Det är inte alls omöjligt att samma hantverkare varit verksamma på Ystegårn som i Nasstugan. T ex är de målade tapeter som återfinns i Ystegårns kök identiska med dem som finns, i original, i Nasstugans nordvästra hall, ”vindshallen” på andra våningsplanet (se p. 8, avsnitt III nedan).
III. Rumsbeskrivning – en guide
Fokus i visningen av Nasstugan riktas mot rummen i sig. Det är rummen som talar till besökaren: taken, väggarna och golven, fönstren, tapeterna och dörrarna och, inte minst, hur ljuset faller in.
1. Förstugan har tre dörrar, varav den vänstra leder till ’det nya köket, den mittersta till ’gamla köket’ och den högra till trapphuset. Förstugans blommönstrade tapet är från 1910-talet, medan den underliggande tapeten är originaltapeten från 1830-40-talet.
2. Det gamla köket är byggningens ursprungliga kök med murad spiskåpa, vedlår och inbyggt skåp (”skafferi”) under trappan. Tapeterna är s k ’franska liljetapeter’ från c:a 1870. Liknande tapeter återfinns i många Hälsingegårdar som nyinreddes och tapetserades på 1870/-80-talet.
3. Det nya köket har ytskikt från 1960/-70-tal. Under den tidstypiska korkmattan finns det gamla, obehandlade brädgolvet intakt och under de ljusgrönblommiga tapeterna finns (original-?)tapeten kvar.
4. Kammaren bakom det nya köket utgjorde förmodligen en del av köket, vilket de vackert originalmålade blomsterlisterna vittnar om. Listerna syns tydligast vid taket inne i sängavdelningen och man kan där se hur de fortsätter in mot murstocken.
I kammaren visas 10 psalmodika från Skåne till Norrbotten. Psalmodikon är ett huvudsakligen ensträngat musikinstrument, som placerades på ett bord och spelades med stråke i kyrkor, där kostnaderna för att installera en orgel ansågs för höga. Instrumentet skapades i Sverige c:a 1830 av prosten i Östervåla, Johannes Dillner, bördig från Selånger i Medelpad. Två av de utställda instrumenten har byggts 1867 resp. 1879 av bonden Hans i Delsbo. Det största psalmodikonet är från Skåne och har ”hjälp”- eller ”resonanssträngar”, som vibrerar när man spelar på huvudsträngen, vilket ger intryck av flerstämmighet.
5. Trappan och övre mittersta hallen. Trappan är ovanligt bred och i hallen återfinns ett sällsynt vackert (original-)målat halltrappräcke.
6. Övre salen har obehandlat brädgolv och kimröksfärgade snickerier med, sannolikt, originalfärgytor. Den ljusa tapeten är från c:a 1840 och är sannolikt originaltapet. Den väggfasta sängen är troligen original. Den ”gustavianska” sängen är från Gästrikland och inköpt på senare tid.
7. Mittenkammarens rosmönstrade, mycket typiska tapet med fjärilar härrör från c:a 1910, medan den underliggande tapeten är från 1840-talet. Golvet är obehandlat brädgolv. Murstocken har spår av kamin. Sängen är från sydvästra Hälsingland.
I kammaren förevisas bl a några exemplar av Hudiksvalls-Posten från 1883.
8. Vindshallens fantasifullt marmorerade väggar på brädor och papp är, liksom den smala, målade bården, från 1830-/-40-talet. Brädgolvet är obehandlat och snickerierna och de vackra dörrarna ådringsmålade. Det vitmålade lockpaneltaket har mycket fin patina. Kopia av den marmorerade väggen återfinns i köket på Ystegårn i Hillsta. Kanske har samma hantverkare ursprungligen målat väggarna?
9. Östra kammaren har en jugendtapet med skir bår och täcker den underliggande, rosafärgade lump-pappen. Ovanför den väggfasta sängen finns en rosafärgad bräda, som förmodligen hör ihop med den rosafärgade lumppappen.
Östra kammarens vitmålade tak är av lockpaneltyp och det obehandlade brädgolvet har ovanliggande, slät ådringsmålad bröstning.
10. Nordöstra kammarens väggar täcks av blåmålad lump-papp i bitar och med en bård från mitten av 1800-talet. Den underliggande taklisten bär spår av målad blombård av samma slag som i t ex vindshallen.
Brädgolvet är obehandlat med ovanliggande slät ådringsmålad bröstning. Lockpaneltaket är vitmålat. Ovanför den väggfasta sängen med sin vackert räfflade sida, återfinns en blåmålad bräda, som är samtida med lump-pappen, dvs från mitten av 1800-talet; jfr vad som sägs ovan under p. 9 om den rosafärgade pappen.
11. Nordvästra kammaren har koboltblå mönstrad tapet fäst på väv. Det obehandlade brädgolvet har ovanliggande slät ådringsmålad bröstning. det vitmålade lockpaneltaket har fin patina.
Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Svante Kilander