Tillbaka
Öppet
2006: jun–aug efter förbokning.
Besöksadress: Halsta, Hälsingtuna
Ägare: Gunilla Stenberg
Postadress: Tuna Halsta 11, 824 92 Hudiksvall
Telefon: Gunilla Stenberg 0650–242 01
Oppegården i byn Halsta, åtta kilometer nordväst om Hudiksvall, är en av Hälsinglands ålderdomligaste och mest sägenomspunna gårdar. Här ses en helt kringbyggd gård, vars karaktär i huvudsak härrör från 1700-talet. Gården kallas även ”Ryssgårn”, efter de händelser som utspelade sig här under ryssarnas härjningar år 1721.
Ålderdomlig karaktär
Längst norrut i byn Halsta ligger Oppegårn. Gårdsläget,
i en södersluttning mot den odlade dalgången, är troligen
av mycket hög ålder. Omgivningarna utgörs av ett av Hälsinglands
äldsta och mest karakteristiska kulturlandskap, med stora koncentrationer
av fornlämningar. Den gamla byvägen i Halsta binder samman ett
20-tal gravfält från järnåldern. Troligen har flera
av gårdarna i trakten samma lägen som de första bosättningarna.
I skriftliga källor finns Oppegårn dokumenterad från tidigt 1500-tal. Den äldste till namnet kände ägaren är nämndemannen Jöns, som övertog gården 1535. Gården kom att stanna i samma släkt till 1998.
Oppegårn representerar den så kallade nordsvenska gårdstypen. I Hälsingland finns numera endast en handfull sådana gårdar kvar. Oppegårn utgör således ett mycket viktigt byggnadshistoriskt dokument över den tid då de kringbyggda gårdarna dominerade landskapet. Framförallt ges här en god bild av hur en gårdsanläggning i Hälsingland kunde gestalta sig under 1700-talet.
Gårdsfyrkanten består av herrstugubyggning ("Norr på
gårn"), sängstugubyggnad ("Väst på gårn"),
bryggstuga samt en ladugårdsdel. Den rödmålade fyrbyggningen
kringgärdar en gräsklädd, sluttande gårdsplan, som
nås via ett portlider i söder.
Varje generation har satt sina avtryck i gårdsmiljön. De hus
vi idag ser på gården har tillkommit i flera olika etapper
av om- och tillbyggningar. Den äldsta daterade byggnaden är
herrstugan, som uppfördes 1754. Omfattande förändringar
genomfördes framförallt under början av 1800-talet, i samband
med att en borgardotter från Hudiksvalls stad gifte in sig på
gården. Den senaste tillbyggnaden skedde på 1920-talet.
Välbevarad gårdsfyrkant
Gårdsmiljön uppvisar åtskilliga ålderdomliga drag.
Inte minst knuttimringstekniken är anmärkningsvärd. Skorstenarna
är av både äldre och yngre modell. Invändigt finns
en mängd äldre detaljer, som innertak, golv, bröstpaneler,
dörrar, lister, foder, spisar och kakelugnar. Totalt rymmer gården
11 bostadsrum.
Herrstugubyggningen, en parstuga med ytterkammare, ligger som brukligt vid gårdsplanens norra sida. Undersökningar visar att virket fällts åren 1752-54, och byggnaden kan antas vara uppförd i samma skede som denna avverkning.
Fönstren på norra och västra sidorna har blyinfattade rutor. Takhöjden är påfallande låg. I mellankammaren finns målade ytor bevarade i oförändrat skick sedan tiden kring sekelskiftet 1800. Samtliga rum utom mellankammaren har eldstäder. I den östra stugan finns en spis i väggen mot ytterkammaren, den västra stugan har en centralt placerad nischspis. I ytterkammaren finns en kakelugn.
På vinden finns återanvända stockar som daterats till
1500-talets början, med spår av ålderdomligt måleri.
Detta virke fann sin nuvarande användning år 1821, då
stugan höjdes i samband med en större ombyggnad på gården.
Troligen härrör det från en byggnad på gårdens
västra sida, som revs kort tid innan.
Huset på gårdens västra sida är en s k sängstugubyggnad, uppfört av timmer fällt 1816-18. Särskild anmärkningsvärd är den spishäll som här finns, med årtalet 1718 och ett bomärke från grannbyn Narsta inristat. I huset finns även sirligt ornamenterade kakelugnar. Fönstren mot norr och väster har blyinfattade rutor.
Gårdsfyrkantens östra länga, "Bryggstuga", är sammanbyggd med både herrstugubyggningen och ladugården. Byggnaden uppfördes troligen på 1770-talet och är idag invändigt moderniserad. Tidigare inrymdes här bland annat gårdens bakugn. Virkesdateringar visar att bryggstugan höjdes samtidigt som herrstugubyggningen, år 1821. Sammanbyggnaden av dessa längor utgjordes länge av ett numer igenbyggt portlider. Bakom bryggstugan fanns tidigare gårdens trädgård.
Den södra längan utgörs av en ladugårdsdel, troligen uppförd under 1860-talet. Här inryms loge, trösklada, bodar, stall, grishus och nattstugor. Mitt i byggnaden är ett stort portlider som leder in på gårdsplanen.
Ekonomibyggnader
Väl samlade strax utanför gårdsfyrkanten ligger ett flertal
ekonomibyggnader. Särskilt märks en stor sammanbyggning bestående
av ett härbre och ett s k färdstall, avsett för besökares
hästar. Till gården hör även smedja, bastu, fårhus,
källarbyggnad samt diverse bodar och lador.
Samtliga dessa byggnader bidrar med värdefulla upplysningar om äldre tiders arbete och produktion. Mycket av de specifika inredningarna finns kvar, som bås, krubbor, spiltor och sädesbingar. Här går det att utläsa hur många kor som fanns på gården, hur stor sädesproduktionen var, hur tröskningen utvecklades från hand- till maskintröskning.
"Ryssgårn"
Oppegårn är sedan länge en av Hälsinglands mest omtalade
gårdar. Framförallt förknippas gården med de händelser
som utspelade sig här i samband med ryssarnas härjningar i trakten
år 1721.
Mot slutet av maj detta år, i slutskedet av det stora nordiska kriget, nåddes Hudiksvalls stad av en rysk flotta bestående av 33 galärer och en mängd mindre fartyg, som härjade kusten norrut. Borgarna och de kringliggande socknarnas allmoge tog till vapen, men kunde endast bjuda ringa motstånd. Hudiksvall intogs och brändes ned, och beridna kosacker sändes ut i omgivningarna. Hälsingtuna socken kom att drabbas särskilt hårt av skövlingen. Medan granngårdarna brändes ned till grunden skonades dock Oppegårn helt från förstörelse.
Varför just Oppegårn undgick att brännas ned är det ingen som med säkerhet vet, men än idag lever berättelserna kvar om vad som hände. Enligt en tradition valde folket på Oppegårn att stanna kvar på gården när ryssarna närmade sig, medan grannarna flydde upp i skogarna för att söka skydd. På Oppegårn togs ryssarna istället emot med öppna armar och erbjöds rikligt med mat och dryck. Som tack för detta skonades gården från all skadegörelse och kom istället att användas som högkvarter för de fortsatta plundringarna. När ryssarna slutligen gav sig av skall en hälsning ha ristats in i logdörren. Ännu långt in på 1800-talet påstås dörren med de kyrilliska bokstäverna ha funnits kvar på gården.
Det är idag omöjligt att kontrollera sanningshalten i dessa historier. Uppgiften att gården var den enda i Halsta by och en av få i Hälsingtuna socken som skonades är dock sann, vilket framgår av bevarade förteckningar över den skadegörelse som skedde i trakten under ryssarnas anfall. På gården har också påträffats virke som fällts långt innan dessa härjningar. Gården benämns än idag av många som "Ryssgårn".
Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Andreas Hagman, Projekt Hälsingegårdar
Granskning gårdsägaren