Tillbaka
Öppet
2008: Visas efter förbokning.
Besöksadress: Norrviksta, Forsa
Ägare: Barbro och Anders Skalman
Postadress: Norrviksta 1036, 820 65 Forsa
Telefon: Barbro och Anders Skalman 0650–237 51
E-post
Högst upp i byn Norrviksta ligger den gamla
släktgården Oppegårn, vars herrstuga kan besökas.
Här finns inredningsdetaljer från flera olika epoker.
Nämnas kan takmåleri tillhörande den så kallade
Delsboskolan, intensivt blåa tapeter från omkring
1860 samt arbeten av storsnickaren och målaren
Jonas Lust från Forsa.
Högst upp i byn
Ca 1 mil väster om Hudiksvall, nära Forsa kyrka, ligger byn
Norrviksta. Från riksväg 84 leder en slingrande byväg
fram till Oppegårn, som ligger högst upp i byn - därav
gårdsnamnet. Det järnvägsspår som passeras är
den numera nedlagda Dellenbanan, vars första sträckning från
Hudiksvall till Forsa kyrka stod färdig 1860. På sin tid var
detta världens nordligaste järnväg.
Gammal släktgård
Oppegårn består idag av ett tiotal byggnader. Handlingar tyder
på att gården fanns redan 1520. Senast från 1640 fram
till 1985 gick gården i arv på kvinnosidan i samma släkt.
Vid det senaste arvsskiftet ärvdes gården på manssidan,
av den nuvarande ägaren. På gårdstunet finns tre byggnader,
grupperade i hästskoform. Herrstugan, här vanligen kallad "barstuga",
ligger i mitten, och flankeras i vinkel av en sängstuga och en mindre
byggnad kallad "lillstuga".
Hus byggt för fest
"Barstuga" är framförallt att se som en stor festlokal.
Här firades livets och årets högtider på Oppegårn.
Möjligen är byggnaden flyttad från byn Kälkebo omkring
1820, i samband med ett giftermål mellan en där hemmahörande
son till en häradsdomare och en dotter på Oppegårn.
Byggnadens planlösning gör den till en typisk parstuga; med förstuga och förstukammare i mitten, en festsal till höger och ett kök till vänster. Huset har även en övervåning, som dock står oinredd. Utvändigt är karaktären av sent 1800-tal. Besökaren omfamnas först av en stor, hög veranda, tillkommen runt sekelskiftet 1900. Ytterdörren är ett konstverk i sig, i blekt grön färgton med sniderier av storsnickaren och målaren Jonas Lust (1794-1845) från Forsa. Mönstren är typiska för Lusts snickerikonst. Kan hända har influenser hämtats från borgarhusens träfasader längs Storgatan i Hudiksvall, där liknande mönster står att finna.
Väl instigen i förstugan finns åtskilligt att upptäcka. Uppe i ett hörn syns en betydligt äldre tapet skymta fram under den tapet från mitten av 1900-talet, som i övrigt kläder väggarna i detta rum. Dörrarna är ådringsmålade. En annan detalj att lägga märke till är de mycket tjocka golvplankorna.
Två mästare i samma rum
Till höger ligger "salen", ett rum som av många ses
som Oppegårns verkliga pärla. Väggarna är här
klädda med mönstrade tapeter av finaste fabrikat, tillverkade
i Sverige, troligtvis kring 1860. De stora blå blommorna på
vit botten avlöses nedtill av en marmorerad bröstpanel i grått
och blått. Taket var till mitten av 1950-talet helt vitlimmat. Av
en slump gjorde då ägarna upptäckten att det under den
vita ytan dolde sig andra färger. När en del av den vita färgen
avlägsnades framträdde en målad vinge…
Detta måleri är nu delvis framtaget, och änglar syns åter sväva över rummet. Måleriet tillhör Delsboskolan, troligen är det Erik Ersson (1730-1800), mer känd som "Snickarmålaren", som hållit i penseln. Plankorna i taket är numrerade, vilket tyder på att de från början haft en annan placering, varifrån de nedmonterats och flyttats till sin nuvarande plats. Därav utgör takets måleri en intressant kontrast till den fasta rumsinredningen i övrigt, som härrör från betydligt senare skeden. Här ges således en ovanligt gott tillfälle att se prov på högklassig folklig inredningskonst från flera olika epoker - i ett och samma rum.
Två av rummets hörn är försedda med väggfasta skåp, båda verk av Jonas Lust. Det är pjäser som dessa som gett Forsa rykte som en av Hälsinglands rikaste socknar vad gäller möbelkonst. In i minsta detalj bär de båda skåpen vittne om Lusts stora skicklighet, som konstnär såväl som hantverkare. Den väl avstämda färgskalan i grått och blått, de dekorativt målade blombuketterna, snickeriarbetet och sniderierna - allt är utfört med största elegans. En detalj att särskilt lägga märke till är att de snidade blad som finns på husets ytterdörr återkommer på det större av skåpen. Detta skåp har även försetts med årtalet 1839.
Ett tredje hörn upptas av en väggfast säng, ej i första hand tillkommen för att fungera som sovplats, utan som en del av rummets utsmyckning! Bland övrigt möblemang märks särskilt en målad vändbänk från 1808.
Svenska tapeter och kakelugn från Forsa
Bakom förstugan ligger förstukammaren. Tapeternas blomsterslingor
går här i nyanser av mörkare och ljusare blått,
vilket ger något av en tredimensionell verkan. Även här
är det frågan om ett svenskt fabrikat, sannolikt från
1860-talet. I ett hörn står en kakelugn, vittnande om ett hantverk
som är särskilt förknippat med Forsabygden. Det gula kakel
som här ses är nämligen av lokal tillverkning, och påträffas
i en mängd gårdar i trakten.
Även köket nyttjades som festutrymme, ofta var det här som dansen hölls. Idag finns flera föremål som minner om linhanteringen utställda i detta rum. Särskilt iögonfallande är en så kallad repa, en bänk med en bred tvärställd kam, som användes för att stryka av fröhusen från linstråna. I träet på detta omistliga redskap är inristat gårdens bomärke och årtalet 1848. Bland rummets övriga bruksföremål finns ett trågskåp, komplett med trågkärlen bevarade. Liksom i farstun är tapeterna här av enklare snitt, från mitten av 1900-talet.
Öster om "barstuga" står den gamla sängstugan, numera omgjord till modernt bostadshus. Mittemot sängstugan står "lillstuga", en mindre byggnad tillkommen i senare tid. Här stod tidigare en ladugårdsbyggnad och en bryggstuga, som brann ned till grunden 1975. Bland gårdens övriga byggnader utmärker sig särskilt två stora härbren och en smedja.
Kulturbygd
Gården ligger i södersluttning med en skogsbacke direkt bakom
herrstugan. Söderut ges en vidsträckt utsikt ned över Kyrksjön
och Storberget. Det omgivande odlingslandskapet är av hög ålder.
Forsa ingick i den vikingatida centralbygd, som sträckte sig från
kusten upp mot Dellensjöarna. I Forsa kyrka, belägen endast
något hundratal meter från Oppegårn, finns en kopia
utställd av den så kallade Forsaringen, daterad till 800-talet,
vars runinskrift utgör den äldsta bevarade lagtexten i Sverige.
På näset invid kyrkan finns även Hälsinglands äldsta
profana stenbyggnad, troligtvis från 1400-talet.
Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Andreas Hagman, Projekt Hälsingegårdar
Granskning gårdsägaren