Öppet 2008: Visas efter förbokning maj–sep.

Besöksadress: Kalvhaga

Ägare: Britta Blank

Postadress: Kalvhaga 1163, 820 64 Näsviken

Telefon: Britta Blank 0650–340 42, 070–312 08 31

E-post

En hälsingegård där man kombinerat lantbruk och teknikutveckling under sex generationer. Mangårdsbyggnaden är uppförd under 1850-talet och är sammanbyggd med ladugården. Här finns fina interiörer med äldre tapeter och schablonmålningar. I snickeriverkstaden och järnverkstaden finns fungerande remdrivna maskiner och verktyg. Till gården hör också en äldre trädgård med stensatta terrasser och vägar.

Bo på Hälsingegård, 4 bäddar.

Ålderdomligt vägnät
Byn Kalvhaga ligger ett par kilometer norr om det lilla industrisamhället Näsviken. Ett ålderdomligt vägnät, kantat av både stora bondgårdar och småskalig utanvidsbebyggelse, leder fram till byn. Den sista sträckan rätas vägen ut och får karaktären av en bygata, med sju äldre gårdar. Högst upp i denna koncentrerade bymiljö ligger gården Blanks.

Lantbruk med teknikutveckling
Den gård vi här ser, minner i sin helhet om ett mycket betydande, men förhållandevis lite uppmärksammat kapitel av landsbygdens moderna historia. Ett besök på Blanks ger nämligen sällsynt goda möjligheter att närmare studera den omfattande lantliga teknikutveckling som skedde under 1800-talets senare del och några decennier in på 1900-talet.

Det begagnande av ny teknik som då skedde rum bland bönderna, kom drastiskt att öka jordbrukens produktionsförmåga. Denna mycket genomgripande process, ofta benämnd "den agrara revolutionen", skedde parallellt och i nära samspel med det industriella genombrott som samtidigt tilldrog sig i städer och municipalsamhällen. Få bondgårdar torde idag på ett så belysande sätt som Blanks i Kalvhaga, kunna berätta om denna dynamiska epok.

Allt sedan gården uppfördes vid mitten av 1800-talet, har brukandet av jorden kombinerats med en synnerligen ambitiös teknikutveckling. Nyfikenheten på de senaste tekniska landvinningarna har dock alltid parats med ett omsorgsfullt bevarande av äldre redskap och maskiner. Eftersom hemmanet hela tiden funnits i samma släkt, har ej heller några arvskiften tillåtits skingra bruksföremål och teknisk utrustning. Här finns därför byggnader, maskiner och föremål bevarade från var och en av gårdens tidigare ägare.

Alltid först med det senaste
Sex generationers stora fallenhet för teknik har således satt sin tydliga prägel på gårdsmiljön. Följaktligen var man först i trakten med såväl elström som vatten- och avloppsledning. Tidigt inköptes eller byggdes moderniteter som radio, interntelefon, rikstelefon, separator och bil. Man skaffade verktyg och lärde sig montera samt undervisade andra hur man monterar.

Mycket har man alltså tillverkat själv. Här har snickrats båtar, fönster, dörrar och möbler, både för hand och maskinellt, för eget bruk och till försäljning. Man har egenhändigt även byggt motorer, bland annat en tändkulemotor som ännu finns kvar på gården, liksom tröskverk och andra avancerade jordbruksredskap. En tid drevs här också cykelverkstad.

Komplicerat byggnadssystem
Mangårdsbyggnaden uppfördes under 1850-talet. Huset används för permanentboende och är sammanbyggt med ladugård, stall och logar. Dessa utrymmen binds ihop av ett komplicerat system med invändiga svalgångar och trappor. I bostadsdelen finns en sal i originalskick, med tapeter och schablonmålningar på locktak. De schablonmallar som här använts finns än idag kvar på gården. I köket finns en spiskåpa i original från 1890-talet samt originalsnickerier.

Bostadsdelen kringgärdas av en äldre trädgård. Anläggningsarbetena är anmärkningsvärda, med stenmurar längs tunets södra sida, terrasserad fruktträdgård, stensatt källare samt en väg i sluttning med stenmurar och planterade rönnar.

Välbevarade verkstäder
Av särskilt stort kulturhistoriskt värde är de mycket välbevarade verkstadsmiljöerna, vilka tillsammans bildar en unik källa till förståelse av den lantliga teknikutvecklingen.

Järnverkstaden är inrymd i en stor grånad timmerbyggnad i två våningar. Samtliga de remdrivna maskiner som använts i arbetet med järnet finns kvar på plats. Övervåningen domineras av en stor tegelspis, som bland annat använts vid limkokning. I ett vidbyggt utrymme finns en smedja, komplett med en stor blåsbälg.

Värda att uppmärksammas är även fönstren i denna byggnad. På ett anslående sätt vittnar dessa om forna tiders omsorgsfulla återbruk, av allt som någonsin var möjligt. Här har nämligen den minsta glasbit tagits till vara och återanvänts, och flera av fönsterrutorna består av tjugotalet noggrant hoppusslade glasremsor. En annan anmärkningsvärd detalj är den ännu fungerande gamla eldragningen, med utvändiga ledningar och porslinsknoppar.

Gårdens senast tillkomna byggnad är snickarverkstaden, uppförd under 1930-talet, i obränt lertegel av eget fabrikat. Detta är en synnerligen levande miljö, där det alltjämt tillverkas fönster, dörrar och möbler. De remdrivna maskinerna finns kvar och används, liksom flera äldre handredskap. Särskilt märks en komplett uppsättning handgjorda profilhyvlar, motsvarande alla lister i boningshuset.

Många byggnader från självhushållets tid
Allt som allt omfattar gården 14 byggnader, av skiftande slag. Den så kallade "Snickarstugan" inrymmer farstu, två rum och vind, och nyttjas alltjämt flitigt. Det större rummet har tidigare tjänat som dräng- och snickarstuga, och fungerar idag som vävstuga och sommarbostad. Den järnspis som här finns är smidd och gjuten för hand. Det mindre av rummen utgör en komplett inredd och ofta använd bagarstuga. Om självhushållets tid minner även de skomakarmaskiner, med tillhörande skoläster, som här finns.

Härbre, vedbod och motorhus är sammanbyggda. Det gamla vagnslidret fyller fortfarande sin uppgift som härbärge för gårdsfolkets åkdon - numera som bilgarage. Även en del äldre fortskaffningsmedel finns kvar, däribland tre slädar och en hästvagn. På gården finns också ett mindre sågverk, som efter att tidigare ha drivits med ångmaskin och tennkulemotor, nu hålls igång av en elmotor. I anslutning till gårdsmiljön finns även två stora stälplador.

Nedgrävd i en sluttning finns en brunnsliknande, tegelklädd ugn, som använts för bränning av kol. Också den tillhörande kvarnen finns kvar, med inbyggt sorteringsverk. Under krigsåren framställdes här stora mängder kol till gengasaggregaten, som också de var egenhändigt tillverkade.

Av särskilt intresse är även en tegelslagningsmaskin med bevarade träformar. Vid den omfattande tegeltillverkning som här skedde användes lera från gårdens eget lertag. Lerdegen blandades med sågspån, varefter tegelstenarna automatiskt formades för soltorkning. Tegelslagningsmaskinen har nyligen genomgått renovering av antikvarisk expertis, och kan nu återigen användas.

Än idag är teknikintresset stort på Blanks. Internt nätverk och solfångare med ackumulatortankar är exempel på de många tekniska installationer som skett under senare tid. Visionen är att gården även i framtiden skall kunna illustrera hur tekniken utvecklats i lantbruksmiljö, från 1800-talets mitt och framåt.

Odlingsbygd med industrier
Omgivningen utgörs av ett starkt brutet odlingslandskap, troligen av senmedeltida ursprung. Här finns flera intressanta bebyggelsemiljöer, förutom Kalvhaga även byarna Flatmo, Berge, Långby, Söderäng, Övernäs och Överby. På krönen av de branta sluttningarna ligger stora, välbevarade hälsingegårdar, både ensamma och i klungor, oftast i sina ursprungliga lägen. På Borgaberg, endast en kilometer Blanks, finns en fornborg. I området finns även betydande naturvärden.

Forsa socken uppvisar i sin helhet en gedigen byggnads- och hantverkstradition. Här finns också betydande inslag av mindre industrier som vuxit fram ur den agrara miljön, som Forsså bruk och Forsa ångsåg i Näsviken samt linspinneriet i Sörforsa. I Näsviken har det tidigare även fabricerats kakelugnar och cementtegel. Bygden är synnerligen rik på fornminnen.

Texten bygger på uppgifter från tidigare studier
Sammanställning Andreas Hagman, Projekt Hälsingegårdar
Granskning gårdsägaren

Tillbaka     Till toppen av sidan