Antikvarie Ann-Marie Björk, Länsmuseet Gävleborg

Långt innan heminredningsreportagen började skrivas i veckotidningarna kände man i Hälsingland till konsten att inreda sina rum.


Hälsingland - ett textillandskap
På golvet låg de mörka tras- eller ripsmattorna och i fönstren hängde de vita, skira gardinkapporna som samlade upp ljuset och spred det över rummet. Golven var mörka och tunga, fönstren och taken ljusa och lätta.

Det var kvinnan som förfärdigade hemmets prydnadstextilier och linneförråd. Hon kunde genom sitt arbete och konstnärliga skapande exponera gårdens rikedom och sin egen kreativitet. Redan som liten flicka invigdes hon i konsten att tillverka hemmets textilier. Linneförrådet var kvinnans hemgift. Det berättas att vid en eventuell skilsmässa ägde kvinnan fortfarande sitt linneförråd.

Linet
Lin har odlats sedan forntiden i Hälsingland. Under medeltiden och framåt var linet och linnet en viktig handelsvara och ordet buldan, tuskaftad, ganska grov linneväv, var den handelsterm som användes för den kanske vanligaste väven som såldes till storstäderna. Linet och linnet omvandlades till pengar. För pengarna kunde man köpa grannlåt eller bygga än större hus. Men linnet fick också en plats i hemmet och fortfarande kan man ibland njuta åsynen av överfulla linneskåp i Hälsingland. Lakan med knypplade spetsar, långörngott med broderier på örngottshuvan eller omsorgsfullt krusade knytband, handdukar i buntar i sålldräll med ägarinnans initialer.

Rikedomarna förvarades i kistor eller på klädkamrar. Det överfulla linneskåpet hör det sena 1800-talet till men redan långt tidigare använde hälsingarna sitt linne att pryda interiörerna med. Förmodligen har man haft den sedvänjan att - innan det fasta väggmåleriet kom i allmänt bruk i slutet av 1700-talet - "klä" väggarna med vita linnetyger. Vita tygstycken, så kallade "kvistakläden"med infällda spetsar av medeltida karaktär, finns bevarade i Ovanåkers socken. Bruket att smycka väggarna med vita tygstycken har länge levt kvar i fäbodstugorna, ända in i våra dagar.

Fäbodstugorna kom att bli en reträttplats för tidigare moden i hemmen. Tidigt fanns ett visst överskott på linne eftersom man redan under 1600-talet anlade ett lumppappersbruk i landskapet. Pappersbruket använde just linnelump som sin främsta råvara vid papperstillverkning. Det fanns speciella lumpsamlare knutna till pappersbruken som avtvingade allmogen lumporna. Här kan man alltså tidigt ana en överkonsumtion av linne i landskapet - det var inte endast en handelsvara.

Storsängen
Den främsta exponenten för linnet var bädden, eller "storsängen" som man sade. Den var inte till för att sova i utan stod som en prydnad på ett strategiskt ställe i huset. Underst fanns ett randat bolstervar fyllt med halm eller hyvelspån. Över detta låg ett hänglakan med långsidan hängandes längs med sängen vid golvet. Hänglakanet var ofta prytt med spetsar, initialer eller broderier i rött. På hänglakanet låg ett grovt underlakan, ofta en vit trasväv och över detta själva täcket, antingen en fårskinnsfäll eller en rya.

Om sommaren kunde man pryda bädden med en vit trasväv som täcke. Alla berättelser om dessa storsängar förtäljer att ingen fick sova i den, den var blott till lyst. Förmodligen var vardagsbädden av betydligt enklare slag. Hur den vardagliga, enkla sängen var beskaffad vet vi inte så mycket om.
Det är först en bit in på 1900-talet som bädden börjar likna vår moderna säng. Då började man använda vaddstickade täcken, resårmadrasser, överlakan och rektangulära kuddar.

Trasmattan
När vi tänker på trasmattor förnimmer vi ofta en doft av såpa och en känsla av blanknötta furugolv. Tras- och ripsmattor gör sin entré vid mitten av 1800-talet och sätts samman med att lumpsamlandet inte längre var en plikt hos allmogen, den upphör på 1820-talet. Lumporna blev kvar hemma och vips hade man kommit på att pryda golven med mattor, vävda av trasor.

Mattorna kom färgmässigt att spegla det just avlagda klädmodet. Mattorna var oftast smala, tunna och lätta och låg trots det stilla på furugolven. De hade ofta mörka, breda partier, "bottnar" som här och där livades upp med färgstarka ränder. Tras- och ripsmattorna i hälsingegårdarna visar en genial förmåga att komponera färger.

Gardiner
Man brukar påstå att gardinerna slog igenom kring mitten av 1800-talet i Hälsingland. Förmodligen blev vita, maskinvävda, lättillgängliga bomullsgardiner mycket vanliga vid den tiden.

Vid ett närmare studium av bouppteckningar från 1700-talet ser man att förvånansvärt många hälsingebönder hade gardiner redan då. De fanns uppsatta i nattstugor, bryggstugor och herrstugor. Kanske hade gardinerna en funktion som fördragsgardiner snarare än som prydnad. Gardinerna var ofta små och hängde från halva fönstret och nedåt samt i form av en liten kappa upptill. Kappan upptill nålades ofta fast på en svagt utbuktande fönsterbräda. Så kallade långgardiner blev vanliga först vid 1800-talets slut.

Dukar till fest och vardag
I linneskåpen hittar man ofta långa linnedukar. Det var vid de stora kalasen som de kom fram på borden i herrstugan. Kalastillfällena var bröllop, begravningar, barndop och husförhör. Dukarna var av hel- eller halvlinne och vävda i kypertvariationer, korndräll eller gåsögon. De rika bönderna dukade med trätallrikar, tennfat, supkoppar av silver och ett och annat glas. Kalasen höll på dagar i sträck och ätandet vid det dukade bordet var det viktigaste. Handdukar ligger ofta i gulnade travar i hälsingarnas linneskåp. Handduken är ingen gammal textil utan är av ganska sent datum. Man använde vanligtvis förklädet eller en gammal trasa att torka händerna på. Disken stjälptes opp och fick självtorka.

Men med stigande välstånd och borgerliga influenser av renlighet och hygien blev handduken modern under 1800-talet. Den vävdes i olika kvalitéer beroende på användningsområde. Bomullen kom att slå igenom kring mitten av 1800-talet. Den var lättillgänglig och lättskött och kom också att spela en stor roll som heminredningstyg och i linneförrådet. Man vävde gärna i "halvbomull". Bomullen var exklusiv och dyr. Den gick lätt att färga och nu blev de "turkröda" inslagen på mode. Man broderade Järvsö- och Delsbosöm på bomull och prydde sängutrustningens synliga delar med denna nymodighet. Det röda mot det vita var modernt och effektfullt!

Flors Linnemanufaktori
År 1729 anlades i Hälsingland ett linnemanufaktori, "Flors Linnemanufaktori" i Mo socken. Faktoriet fick stadsunderstöd och deras främsta uppgift var att väva dukar och servetter i damast och dräll till adeln och kungahuset i Sverige. Många var knutna till Faktoriet, inte minst genom den pedagogiska verksamhet som man bedrev där och i hela landskapet. Man ville förbättra hela kedjan odling, beredning och vävning. Flors Linnemanufaktori kom att bidraga till en enorm kvalitetsförbättring av linhanteringen i Hälsingland. Faktoriet lades ned 1845.

En försummad kulturskatt
Fortfarande finns enorma mängder linne i Hälsingland. Ända fram till mellankrigstiden odlades och bereddes lin och handvävdes linne i landskapet. Efter andra världskriget fick den långa kunskapskedjan ett abrupt slut. Det unika är att det idag finns personer kvar som i sin ungdom var med om alla moment. Men det lönade sig inte längre att odla lin och bomullen blev billigare och mer lättillgänglig än tidigare. Maskinvävningen hade slagit igenom och plötsligt stod man där, öga mot öga, med frottéhanddukar och mangelfria påslakan.

Idag anser de flesta att de nya materialen är mer lättskötta. Få ogifta, unga kvinnor samlar linne i linneskåpet inför bröllopet. Kreativiteten och samlandet hittar nya vägar. Man har glömt den sensuella känslan av kallmanglade, svala, frasande linnelakan. Vem kan idag hantera en tung mangel som ger linnet den rätta glansen? Det är sorgligt att se de rika linneskatterna vräkas ut till skambud på auktionerna.

Aktuella textilier på Hälsingegård
Bollnäs och Voxnadalens hemslöjdföreningar har tillsammans med hemslöjden i Bollnäs tagit fram ett 20-tal nyvävda textilier med förlagor från hälsingegårdarnas textilskatter. Det är mattor, täcken, kuddvar, gardiner och dukar i tekniker som myggtjäll, slarvtjäll, dräll och schablontryck på buldanväv.

Textilierna presenteras också i bokform. Boken riktar sig till Dig som vill väva med inspiration från textilier på Hälsingegårdar eller läsa om Hälsingegårdarnas textilier. Boken har titeln TEXTILIER FRÅN HÄLSINGEGÅRDAR och gavs år 2000. För information kontakta Gerd Lindqvist, Bollnäs hemslöjd. Telefon: 0278/ 100 60

Tillbaka      Till toppen av sidan