Dekorationsteknik
Antikvarie Ingela Broström, Länsstyrelsen Gävleborg,
Ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen

Tapeterna har länge betraktats som en borgerlig företeelse som inte har något med ”äkta” folkkultur att göra. Det är alldeles fel. I stället skall man se tapeterna som en dekorationsteknik bland de andra som allmogemålarna hade på repertoaren. Under mer än ett halvt sekel förekom de sida vid sida med väggmåleriet. Samme målare kunde marmorera i farstun, måla bibliska motiv i salen och sätta upp tapeter i kammaren samtidigt. Tapeterna kompletterade han ofta med sina egna, schablonmålade bårder.

Vid slutet av 1800talet var det möjligt att trycka färgrika och vältecknade mönster på maskin till ett överkomligt pris. Den svenska tapetproduktionen hade ökat så mycket att man knappt behövde importera alls. Nu härskade tapeterna oinskränkt, men målarnas skicklighet kunde fortfarande komma till uttryck i form av rikt dekorerade tak och raffinerade hörnornament.