1800-talet och dalmålarna i Hälsingland
Kerstin Sinha, Ljusdalsbygdens museum

När fotografen och hembygdskännaren Hilding Mickelsson en gång 1966 kom cyklandes förbi en gård i Fly i Trönödal höll man på att riva en gammelbyggning med särpräglade målningar på lerklinad vägg. Han fick naturligtvis hjälpa till att ta ner dem på försiktigaste sätt, men dessförinnan hann han fotografera rummet. ' Anno 1794. Målarena från Ovansjö ' stod det över dörren till rummet.

Från 1770-talets mitt hade målare från Dalarna börjar dekorera väggarna i norra Gästrikland, och här har de börjat sitt intåg i Hälsingland. De kom under 1800-talet att nästan helt ta över Hälsinglands väggar med sina granna färger och livliga figurer bland höga hus och svajiga träd. I förbifarten uppfann de kurbitsen, deras omvandling av den buckliga barockurna ur vilken hälsingemålarna långt tidigare låtit frodiga blad, blommor och fruktformer välla ut över sina herrstuguväggar.

Längre in på 1800-talet gjorde den rikligare tillgången på papper att måleriet kunde rationaliseras: Man kunde t ex sitta hemma i Rättvik och måla sina bilder och sedan rulla ihop dem och vandra iväg och sälja dem i hälsingegårdarna.

Här har Hilding Mickelsson fotograferat Gösta Nilsson på hans gårdsplan tillsammans med 13 av de 19 målningar som man just då, i juli 1968, funnit på hans vind i Finnfora i Bollnäs socken. Det var troligen rättviksmålaren Bolik Hans Hanssons av någon anledning bortglömda lager från 1820-talet som kommit i dagen.

I främsta raden bland målningarna från Finnforafyndet ligger denna färggranna bild, med sin frodiga kurbits, sina snabbmålade träd, sin stadsbebyggelse och elegante kung så typisk för dalmålningarna. Inskriften, ' Sweres rikes Knung - målat 1825 ', får oss att tänka på inte bara den tidens regent, Karl XIV Johan, utan bekräftar också att ordblindhet ofta går hand i hand med både bildmässig och annan kreativitet.

Roland Andersson har i sin artikel om dalmålarna i Hälsingerunor 1996 identifierat över 90 kända målare som gett sig ut på arbetsvandringar till olika delar av Sverige och Norge. Men de allra flesta har vandrat över till det närbelägna, rika och av gammalt bildglada Hälsingland.

Bland dessa märks särskilt 'Knutes-pojkarna', d v s åtta söner och sonsöner till Knutes Olof ErsSon (1780-1849) i Lisselskog i Rättviks socken. Deras målningar finns spridda från Västmanland till Härjedalen, men flest i Hälsingland. Några av 'Knutespöjkan' flyttade också hit, bl a Knutes Olof Larsson (1829-1908) som 1861 lät skriva sig med sin familj i Färila. Några år senare flyttade han till Ljusdal och tog sig då namnet Cedermark.

När folk nere på bygden började köpa fabrikstapeter i sta'n ville man fortfarande ha hans ljusa detaljerade bilder av soldater, ångbåtar och granna gårdar på väggarna i Färilas skogstrakter. Så småningom fick han emellertid övergå till att måla rullgardiner, ett slut som han delade med andra dalmålare.

Men även om det var målare från Dalarna som under 1800-talet kom att pryda de flesta stugväggarna i Hälsingland så fanns det också hälsingar som lämnat efter sig underbara verk, t ex Anders Ädel. Hans elegant särpräglade blommor och girlanger hittar vi idag på bunkar och slädar, skåp, mössbord och seldon, förutom på härligt friska väggar. Maj-Britt Andersson berättar mer om honom i sin bok Allmogemålaren Anders Ädel.

Några typiska ädelmålningar hittar man också i avsnittet om väggmålningar som bevarats på en gammal gård i Ljusdal

Om dalmålarna och deras verk finns mycket att läsa, t ex:
Roland Anderssons artikel i Hälsingerunor 1996,
Dalmålningar i jämförande perspektiv, Nils-Arvid Bringéus, red., 1995
Ingemar Svensson, Hilding Mickelsson: Hälsingemålningar (1968)
samt en hel serie studier av Svante Svärdström, den som genom sin forskning började få styrsel på vår kunskap om dalmålarna.
I både Fataburen och Hälsingerunor kan man hitta fler artiklar om dalmåleri.

Tillbaka      Till toppen av sidan